Vad är partnervåld?

Partnervåld innefattar inte enbart fysiskt våld, utan även psykiskt, ekonomiskt, materiellt, sexuellt och latent våld.

Många personer som utsätts för våld i en nära relation är osäkra på om de är utsatta eller inte och om de verkligen ska anmäla eller ens berätta det för någon.

Många gånger förekommer hot om våld, som skapar rädsla och i förlängningen skadas självkänslan på ett sådan sätt att en tappat tron på sig själv och på sin förmåga att ta sig ur den destruktiva relationen. Även känslor av skam över att vara utsatt för våld och förtryck av sin partner kan hindra en utsatt från att söka hjälp.

Kännetecken

En stor del av våldet sker i hemmet och utövas av någon närstående, någon som en har eller har haft en nära relation med. Partnervåld förekommer inom alla yrkeskategorier och samhällsklasser oberoende av ålder, sexuell läggning och etnicitet. Partnervåld karaktäriseras av ett systematiskt upprepat våld som pågår över tid, och därmed skiljer sig inte partnervåld från andra typer av våldsbrottslighet.

Den som utövar våld mot dig begår alltså ett brott och du kan anmäla det.

Varken du eller någon annan förtjänar att bli slagen eller hotad, utan det är den person som utövar våld som är ansvarig. Det är inte du som ska ändra ditt beteende gentemot partnern, utan det är partnern som måste ta sitt ansvar och förändra sitt beteende mot dig. Det är partnerns våld som är problemet, och det finns hjälp att få även våldsutövare som vill förändra sitt beteende.

Vår erfarenhet visar att det inte är ovanligt att våldet trappas upp vid graviditet.

Normaliseringsprocessen

Vid våld i nära relationer finns ofta (men inte alltid) ett mönster där förövaren ökar sin dominans och kontroll gradvis.

I början av relationen visar partnern sig ofta kärleksfull och uppvaktande. Efter en tid övergår omsorgen till kontroll. Efter ytterligare en tid övergår kontrollen till våld som gradvis trappas upp. Den våldsutsatta blir hindrad från att umgås med släkt och vänner eller ha egna fritidsintressen och isoleras allt mer. Partnern börjar kritisera hen för den hen är och för det hen gör, eller inte gör. Partnern bryter ned hen psykiskt så att hen förlorar sitt självförtroende.

Om våldet tar sig fysiska uttryck kommer det första slaget ofta i detta skede.

Våldet upprepas och våldet och hoten blir en del av vardagen och ”normaliseras”. Att anpassa sig till våldet handlar för den utsatta om att överleva, men alla som utsätts för våld gör också motstånd – på olika sätt.

Många som blivit utsatta för partnervåld kan berätta nästan likadana historier om hur förhållandet startade, hur partnern började utöva kontroll, när det första slaget kom och om hur våldet sedan blev en del av vardagen. Den som blir utsatt för våld hoppas på att det ska bli bättre och på att det var sista gången som partnern slog, trots att partner gång på gång bryter löftet om att det aldrig ska ske igen. Ofta tar partnern hand om en efter misshandeln och får en att hoppas på bättring. Denna växling mellan våld och värme är ofta otroligt jobbig för den som utsätts. Relationen pendlar ofta mellan att vara jättebra och jättedålig och kan liknas vid en känslomässig berg och dalbana. En relation där det förekommer våld är alltså inte alltid dålig och våldsam, vilket är lätt att tro, utan det kan förekomma perioder som upplevs som bra och som inger hopp – både hos den som utsätts och den som utför våldet – om att de lämnat våldet bakom sig.

Det är inte ovanligt att den som utsätts för våld ursäktar sin partners negativa sidor genom att framhäva dennes positiva sidor, som ett led i handskas med sin utsatthet. Den våldsamma partnern lägger ofta skulden på den utsatta och förklarar sitt beteende utifrån att det är den som blir utsatt som gjort fel. Partnern gör alltså den utsatta ansvarig för att bråken uppstår och förväntar sig därmed att det är hen som ska be om förlåtelse.

Varför inte lämna?

Det är viktigt att komma ihåg att den viktigaste frågan inte är "varför går hen inte?" – utan "varför våld?". Det är den som utövar våldet som ska ifrågasättas, inte den som utsätts. Trots det kan det vara bra att tänka på att det kan finnas flera faktorer som gör att det är svårt att lämna en våldsam relation.

För den som utsätts för våld kan det kännas pinsamt att berätta om det som hänt och kanske tycker hen att hen får skylla sig själv som inte har sagt stopp och lämnat partnern. Rädsla och uppgivenhet kan också påverka hen att stanna. Hen kan också vara rädd för att misshandeln ska tillta och bli grövre, vilket gör att hen inte vågar be om hjälp. Partnern kanske hotar om att skada hen och hens närstående om hen uttrycker sin vilja om att lämna förhållandet.

Det kan också handla om en rädsla för att samhället och myndigheter inte ska uppfatta hen som trovärdig och därmed inte heller erbjuda hen det skydd och den upprättelse hen behöver.

I många fall har hen blivit ekonomiskt beroende av sin partner, vilket också kan vara en anledning till att en stannar. Det ekonomiska beroendet kan ha stärkts genom till exempel skulder, eller att hen har förbjudits att själv arbeta och därmed inte har någon inkomst.

Ibland har den som utsätts för partnervåld inte någon släkt i Sverige, och ingen umgängeskrets på grund av isoleringen. Då är det exra viktigt att samhällets skyddsnät och hjälpinsatser fungerar.

Varför våld?

Varför utsätter en sin partner för våld? Svaren på frågan kan såklart vara lika många som antalet våldsutövare, men det är viktigt att förstå att våldet ofta har ett syfte. Det handlar sällan om okontrollerbar ilska eller aggressivitet, som det ibland utmålas som. Det är alltid den som utövar våldet som är ansvarig för sina handlingar. Det kan dock vara bra att komma ihåg att den som utövar våld sällan mår bra av det – och det finns hjälp att få för den som vill förändras. Många kommuner har, eller kan hänvisa till, behandling. I Lund finns Kriscentrum Mellersta Skåne, som är ett samarbete mellan kommunerna Eslöv, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Staffanstorp och Svalöv. Både den som utsätts för våld och den som utövar våld kan vända sig hit för att få hjälp. Bor du i en annan kommun, vänd dig till kommunens växel för att höra vad som gäller för dig.